Italienlägret blev totalt sett väldigt bra, men sista dagen så gjorde vi nog årets miss jag och Fredrik.

Vi reste ner fredagen den 13:e mars och dagen löpte, trots datumet, på helt enligt planerat. Delar av de övriga cyklisterna i CRT hade varit nere några dagar redan, så jag och Fredrik anslöt till dem. Boendet på Angelos bondgård visade sig vara riktigt fint, men tyvärr ont om MTB-cykling och backar i närheten. Vi hade dock hyrbil som kunde ta oss mot bergen.

Jag och Michele ute i solen.

Erik visar hur man packar. 

Från vänster: Meck för dagen Fredrik Edin, Erik Dahlbom, Pontus Johansson, Magnus Hellberg, Lars Bleckur och Isak Strömberg. 

På söndagen så var det tävling och det i Montichiari med ett starkt startfält. Fick på en bra start och hade en fin känsla i kroppen, men sedan stumnade jag och trillade bakåt en hel del. Blev 52:a av ca 170st startande och nöjd med att få köra hela racet iaf.

Test av banan.

Innan starten i Montichiari.

Veckan rullade sedan på och under tisdagen så cyklade vi till Montichiaribanan och körde intervaller för att sedan cykla hem igen. Passet tog rätt bra med tanke på att det var ca 1,5 timmes cyklande dit och 1,5 hem. Dagen avslutades med en grymt god mat på en trevlig restaurang i Pontivico. Under onsdagen så begav vi oss upp mot bergen och det till Gardasjön. Sjukt fint där var de. Alla var överens om att vi ville köra så mycket stig/skog som möjligt så jag letade upp det längsta stigpartiet i Garda på kartan jag lånat av Lasse Strand. Jag missade dock att turen steg 1200m på ca 3km, vilket gjorde att det var så pass brant att vi fick gå stora delar uppför. På toppen var det snö och jag var sugen på att testa djupet på snön vilket såklart resulterade i en flygtur över styret. Stigen utför berget var nog den roligaste stigen jag kört någonsin då den var lagom tekniskt svår, lagom brant och avslutades med en snabb mörk tunnel samt diverse små uppbyggda hopp på slutet. Torsdagen tog vi det lugnt och återhämtade oss och på fredagen så drog alla hem utom jag och Fredrik.

Fredrik "Seglarn" Edin med Gardasjön i bakgrunden.

Jag på väg uppför branten. 

På ca 1100 möh började snön.

Pontus och Hellberg på väg uppför ;-)

Under fredagen så körde jag och Fredrik återigen till Montichiaribanan där vi körde samma rundbana som sist. Gick lite fortare den här gången och vi kände oss pigga.

På kvällen testade vi på Angelos restaurang. Det blev en 4:a rätters middag som var något utöver det vanliga. Helt fantastiskt gott! Dessutom så blev vi ordentligt mätta och framförallt för Fredrik så krävs det en del mat för att bli det. På vägen ut lyckades jag missa dörren och gick rakt in i en glasruta. En bula i pannan och några skratt senare så var vi hemma.

Under lördagen laddade vi upp inför söndagens tävling med att cykla till Brescia och uppför M. Maddalenaberget där. Tog nog den svåraste stigen nedför berget, men det var grymt bra träning. Klockan stannade på knappa 6 timmar.

På söndagen var det tävling igen och då vi var lite snåla och inte fixat hyrbil än så cyklade vi till tävlingen (ca 25km enkel) som förövrigt var ett Marathonrace (55km) och låg i Asola. Banan innehöll ungefär 0 höjdmeter och var därmed snabb. På plats så efteranmälde vi oss och när vi skulle in i startfållan så insåg vi att det skulle bli en jobbig dag. Vi fick nämligen stå sist och hade drygt 600 personer framför varav en del inte var elitcyklister om man säger så. Första halvan av loppet så blev det att köra slalom mellan allt folk, men sedan var vi uppe i tätklungan. Fredrik körde grymt bra idag och låg med i första gruppen, men fick tyvärr inte till det i spurten och blev fin 7:a. Jag ryckte ifrån min klunga med ca 500m kvar och kom in som 8:a. Vi fick sedan var sin X-bionic tröja som pris samt blev intervjuade på scenen.

Väntan på prisutdelning. 

Måndagen var det återigen en lugn dag och den avverkades i Cremona för att fixa hyrbil vilket tog betydligt längre tid än väntat. Till slut fick vi loss en grym Fiat Panda där jag fick äran att köra å Fredrik tog på sig rollen som kartläsare.

Fruktsallad ute på balkongen i solen. 

Den tog oss sedan upp till Gardasjön på tisdagen för att genomföra ett pass med 3300 klättrade höjdmeter, lite nya grymma utförskörningar samt även felkörningar. Klockan stannade idag på dryga 6tim med en hel del tid på tröskel. På en av topparna så stannade vi till för att fråga om vägen och då blev vi erbjudna ett glas ”grappa”. Vi tackade dock nej då utförskörningen annars skulle blivit väl vinglig. Snön satte tyvärr stopp för våran planerade tur, men den blev ändå helt OK.

Riva del Garda.

Trötta ben under onsdagen och en planerad plattrunda genomfördes. Blev 3tim 40min + 20min löpning/bålstyrka. På torsdagen så drog vi återigen till Brescia och uppför Maddalenaberget och en bit till. Utför hittade vi en sjukt rolig uppbyggd freeridebana som innehöll nära 800 fallhöjdmeter. Vi pressade sedan på hemåt för att bli riktigt trötta. Fredrik tyckte vi skulle ta en genväg hem på slutet, men den resulterade bara i en punktering och att vi var tillbaka på exakt samma ställe som där vi vek av efter 40min J. Knappa 7 tim effektiv cykling idag.

En välförtjänt vilodag under fredagen som innehöll återhämtning, tvätt, matlagning och lite plugg.

Angelos träd som om något år skulle bli möbler.

Lördagen tog vi bilen upp till Verona där sista racet skulle gå. En ordentlig felkörning och allmänt förvirrade så kom vi till slut ut på banan. Körde ”Donne”-varianten som var 40km vilket innebar att vi fick se första och sista biten på 58km banan som vi skulle köra. Perfekt det. När vi kom tillbaka så hade de öppnat portarna till militärområdet där start/mål/anmälan skulle ske. Tävlingens funktionärer bestod av en skapligt överbemannad militärstyrka. Jag åkte och hämtade bilen medan Fredrik ställde sig i den långa anmälnings-/nummerlappskön. När jag kom tillbaka så hade en militär fått i uppgift att enbart vakta Fredriks cykel. När vi kom ut så såg Fredriks cykelvakt riktigt nöjd ut när han lyckats med uppdraget att inte få cykeln stulen J

På söndagen var det då dags för sista dagen i Italien och tävling igen. Förberedelserna har varit bra de sista dagarna och vi var väldigt laddade. På plats i, vad vi trodde var, god tid. Rullar till startfållan med 20min kvar, men något verkar skumt. Finns ingen startfålla med Elit/U-23 och Black Eaglebanan som vi skulle köra. Kollade med en funktionär som då får ganska stora ögon och säger att vi ska köra iväg. Men vad då, var är alla andra? Sedan kommer det fram en som kan hyfsad engelska och förklarar att starten redan gått. Jag blir sur och undrar hur de kan göra så, det är ju 20min kvar. Sedan förstår vi. Just natten till idag övergår vi till sommartid vilket jag och Fredrik totalt missat. Årets klappträn 2009(?) Vi fick dock köra igenom tävlingen och tävla mot oss själva istället, trängas med flera hundra motionärer, skita ner oss ordentligt samt bli kalla efter målgång. Bra träning men riktigt surt att inte få vara med och tävla på riktigt.

Hemresa måndag efter ett totalt sett mycket bra träningsläger där vi har haft maximal tur med vädret förutom de två sista dagarna. Jag och Fredrik har pressat varandra bra och varit mycket jämna.

Imorgon drar jag ner till Danmark där en UCI kategori 3 tävling går under söndagen.