Jag är uppväxt i en liten by som heter Ingels, ca 1 mil norr om Rättvik.  Började redan tidigt att idrotta med längdskidor och lite orientering. Tog det inte så seriöst, men tränade regelbundet. Var väl hyfsat snabb i spåret och placerade mig bra på de mindre tävlingarna, men när mina konkurrenter började växa ifrån mig så tyckte jag inte att det var lika kul längre så jag la skidorna på is ett tag.

Samtidigt så hade ett gäng från klubben börjat anordna organiserade cykelträningar inför skidsäsongen som jag ville pröva på. Tror att jag fastnade redan efter den första träningen och jag fick min första mountainbike efter lite övertalningsförsök, ingen värsting men ändå en mountainbike som jag kunde vara stolt över. Minns att jag tyckte det var jobbigt att halka efter på träningarna och att de andra fick stå och vänta på mig för att sedan fortsätta utan att jag ens knappt hunnit stannat. Jag tyckte från början att det var roligast att kolla hur länge man kunde stå still, hoppa, trixa och köra där det var stenigt. Cykla fort var  jobbigt och är det fortfarande, men jag har lärt mig tycka om det. Detta ledde till att jag lite senare blev ägare av en bmx som användes flitigt.

Började tävla i P11-12 klassen och placerade mig runt mittensträcket, vilket jag inte hade så stora problem med då. Där höll jag mig i ungefär 3-4 år innan jag vid 15-16 års ålder bestämde mig för att börja satsa lite mer. Tränade lite mer och tänkte till lite mer vad jag skulle träna. Det gjorde att jag utvecklades och gjorde några bra resultat, enligt mig själv. Gick upp i juniorklassen och tog ett steg till i resultatlistan. Nu var jag bland de 5 bästa på många tävlingar och att kunna vara med och kämpa om de främsta placeringarna gav mersmak.

Tog inte det första året som Elit/U23 så seriöst då jag visste att det skulle bli tufft, men det gick rätt bra ändå. Året efter så började jag på högskolan, mycket tack vare möjligheten att kombinera elitidrott med studier och nu satsar jag 100%. Det gav direkt resultat med flera topp 5 placeringar i långloppscupen. Det gångna året har gått enligt planerna. Detta efter ett par år med hård och målinriktad träning. Höjdpunkterna anser jag vara första segern i långloppscupen och tempobronset på MTB-SM i Jönköping.

2008 var det året som jag satsat mest på hittills i min cykelkarriär då jag körde mitt sista år i U23-klassen och därmed var även siktet inställt på att få köra EM/VM. Träningen gick enligt planerarna, men min resa ner till Cypern i jakt på UCI-poäng gick inte alls som jag ville. Formen fanns inte där helt enkelt. Resan ner till Italien med utvecklingslandslaget blev ett stort misslyckande. Nästan alla våra cyklar blev stulna, inklusive min, så jag kunde inte köra. När så tävlingssäsongen drog igång i Sverige så gick det bra, främst på långloppen. På XC-loppen lyckades jag aldrig fullt ut. Vissa av tävlingarna det här året kan jag känna att jag haft grymma ben som aldrig förr, men ändå inte tagit ett så stort steg framåt som jag hoppades på innan säsongen. Höjdpunkten det här året var i alla fall segern på långlopps-SM, Bockstensturen och totala långloppscupen. Allt på samma dag. Nu är siktet inställt på 2009.